endastgossar

Direktlänk till inlägg 15 augusti 2010

Sämre stunder

Av Gossmor - 15 augusti 2010 13:42

Ibland smyger sig ilskan in bland barnen. Skapar irritation och vid enstaka tillfällen total urspårning. Känslor som kan vara svåra att hantera i stundens hetta. Ett snabbt överslag kan då råka ske....... Vilket aldrig är roligt för föräldrar att behöva konfrontera, speciellt inte framför ögonen på flertalet främlingar. Så skedde på badhuset idag. Och därmed var det slutbadat.... En sådan situation skapar ofrånkomligen starka känslor av misslyckande för mig som mamma. För de flesta, kan jag tänka. Vi tog en rejäl köksbordsdiskussion efter hemkomsten och båda inblandade gossar grät av skam och mådde äkta dåligt över sitt beteende. Jag kan bara hoppas att en lärdom gavs och ett bråk mindre blivit kvar inför framtiden......

 
ANNONS
 
Tove

Tove

15 augusti 2010 21:17

Åååh hur gör du för att lära dina barn en läxa. Hos vår kille som fyller 5 i höst går mkt in och ännu mer ut INNAN någon läxa har blvit lärd.
Hur får man barnet att GÅ med OSS i affärer?
Vi trilskas, blir arga, håller handen, tjatar, låter han springa runt men ingenting fungerar.
Vad ska vi göra för att ändra detta beteénde?
Han berättar hur dumma vi är, när vi ber honom gå med oss springer han iväg e.t.c?
Vi har alltid funderat över hur "alla andra gör" som får barnen att gå bredvid sig i affärer? Hur ska man göra?

http://masserandemamma.blogg.se

Gossmor

15 augusti 2010 21:49

Hej Tove!

För mig har det alltid varit så att jag redan från barn ett vetat om att jag vill ha många barn, och därför varit rätt hård på reglerna från början. Och det underlättar ju förstås...
Det ska jag självklart inte säga att ni inte varit, men det låter som om pojken testar er enormt.

När mina barn börjat gå själva, då jag ännu haft vagnen med mig, är jag tydlig med att de bitvis måste hålla i vagnen. Och låter dem förstå att om de inte gör som jag säger så får de helt enkelt sitta i vagnen.
För det finns inget val alltid, utan ibland måste man bara göra som mamma säger, punkt.

Och jag vill också alltid vara noga med att låta barnen veta att jag ger mig INTE! Jag ser till att det blir som jag säger.

Vill jag att barnet ska gå bredvid mig och det inte gör det, får han veta att alternativet är ex. hålla handen.
Och sen struntar jag i hur mycket han bråkar eller drar. Jag håller i!
Sen sätter mig på huk framför barnet tills han lugnat ner sig, och tar om "reglerna" en gång till - gå bredvid mig eller håll mamma i handen.

Förhoppningsvis märker de att allt blir roligare om man samarbetar.

Med en pojke som är så stor som fem år, kan du kanske börja ta diskussionen gällande "visat ansvar - ökat ansvar".
Om han lyssnar på dig och visar att du kan lita på honom, kommer du våga låta honom gå längre bort och titta mer själv.

Men grunden för mig handlar om att barnen måste förstå att det jag bestämmer, bestämmer jag för deras bästa, och därför måste de lyssna.
Annars kommer jag ju inte vilja/våga hitta på några roliga saker med dem i framtiden.

Idag försod de själva hur tokigt de betedde sig och var synbart uppriktigt ledsna och besvikna på sig själva.
Men följden blev ändå att det inte blir några turer till badhuset för dem den närmsta tiden som det var tänkt. En av de inte inblandade gossarna börjar simskola nästa vecka, och tanken var att de stora skulle följa med och få bada samtidigt.

Den idén rök..........

 
Tove

Tove

16 augusti 2010 05:06

Jag tycker jag varit konsekvent och det finns gånger då han omedelbart åkt ut till bilen pga extremt dåligt uppförande, men det hjälper inte?! Det verkar liksom inte gå in?!

Jag ska ta och läsa boken, diskutera en del med barnets far och sedan se om vi på något sätt kan komma vidare i situationen...

http://masserandemamma.blogg.se

Gossmor

16 augusti 2010 09:49

Det är inte alltid lätt att förstå varför ett barn uppför sig på ett sätt, som i ens egna ögon är väldigt dumt. Jag tror alltid att ett beteende skapas som en följd av något positivt belönat, i barnets ögon. Att även något som verkar otroligt knasigt har på något sätt gett barnet en bra känsla. Och därför fortsätter beteendet.....Det behöver inte ha varit något föräldrarna gjort, det kan va vad som helst. Det är det som gör det så svårförståeligt. Ett barn som springer iväg och till slut kanske fångas upp av mamma, som trots en rejäl ilska skänker stora bevis på rädsla, och tröstar sig själv genom att trösta barnet. Det kan ju ge barnet en väldig kärleksförklaring som han vill söka om och om igen....Äh, vilket tokigt svar. Hoppas du anar vad jag vill komma fram till ; )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Gossmor - Måndag 19 aug 16:04


Tar igen mig i min lilla hammock. Första skoldagen är så till ända. En omställning för så många att hela universum tycks förvirrad. Trött gosse ligger som ett spretigt murmeldjur bredvid mig, med håret åt all håll och kläder avkastade kors och tv...

Av Gossmor - Söndag 18 aug 13:39


Jag var här om dagen snabbt in till en kollega för att hämta en hylla. Och hennes hem var så mysigt! Fullt med söta gamla klenoder, rosor och fluffiga kuddar. Ärvda eller fyndade möbler av äldre ursprung, pyttesmå byråer och skåp med mängder av lådor...

Av Gossmor - Lördag 17 aug 12:56


Att bryta de vana rutinerna och dagens gång mot nya normaliteter och andra tidsrutiner sätter livet lite i gungning. Från semesterlunk till arbetsvardag. Blir alldeles snurrig i själen. Det har varit roligt och stimulerande att ha fått uppgifter ...

Av Gossmor - Fredag 16 aug 07:27

Det susar i träden. Vinden är klar och aningens kylig. Det börjar dofta höst. Himlen är täckt av dunbolster och solen syns inte till alls. Funderar på val av ytterplagg idag. Undrar om regnjackan blir för kall? Jag är livrädd för att frysa. Frös ...

Av Gossmor - Torsdag 15 aug 20:19

Ligger slött utslängd i soffan. Fyra första dagarna på jobbet har varit intensiva och gått i ett. Men det är nog ovanan som gör det mest uttröttande. Jobbet i sig är egentligen inget särskilt. Känner mig mest som en assistent. Vilket jag i och för si...

Presentation


Mor till världens finaste söner. Sex stycken till antalet och mina största stoltheter i livet.

Gossarna

 

2014  

 

   

2014

 

 

2012

 

Följ mig via Bloglovin

Follow

Följ mig via blogkeen

endastgossar

Fråga mig

23 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
            1
2 3 4 5 6 7 8
9 10 11 12 13 14 15
16 17 18 19 20 21 22
23 24 25 26 27 28 29
30 31
<<< Augusti 2010 >>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Senaste kommentarerna

Arkiv

Kategorier

Väl värda ett besök

Roliga sidor

Några egna ord

Statistik

Annonseringsplatser

Bloggar av mammor och gravida

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se